JAG GJORDE UPP EN ELD FÖR DIG..

fan va jag hatar folk som tror att dom känner folk. när jag talar om "folk som känner folk" handlar det inte om att folk uttalar sig om att "dom känner nån skit-häftig" utan någon som har mött någon en eller två gånger och sedan i sociala sammanhang berättar för andra att dom "känner " den eller dom. det är inte fel att säga; njaa, jag känner inte riktigt han, men han är en bekant för han känner min kompis. eller: nej, jag har bara träffat honom X antal gånger. men visst, klart att alltid folk kommer hävda sig för att få mer respekt eller ha ett samtals ämne. men när man kommer till kritan så uppdagas det ting som inte alls stämmt från början. är det verkligen så coolt eller har man en fördel att breda på något som egentligen inte har en aning om?